Jeg er ikke bare umusikalsk, men jeg har også en partner som overhodet ikke har rytmesans. Er det noe vits i å prøve seg på tangokurs?
Ja! Det er vanlig at til og med folk med musikerbakgrunn har problemer med å gå på slaget i musikken når de skal lære seg å danse tango. Etter hver som man øver og blir kjent med musikken vil man lære seg å bli mer rytmisk. Tro det eller ei, alt kan læres!
Anders, det du tar upp är helt fantastiskt intressant! Innan jag säger mer måste jag dock säga att det viktigaste vi försöker att säga med bloggposten som du kommenterar är att ALLA kan dansa tango. Tröskeln skall vara låg. Alla är välkomna på våra kurser, och en av de mest fascinerande sakerna med tango är att man dansar utifrån de förutsättningar man har. Det gäller halta, lytta, blinda, orytmiska, glädjespridare, ekonomer, arbetslösa, genier och utbrända. Vi har haft alla dessa grupper, och långt många därtill, som elever.
På en högre nivå är det dock otroligt mycket att säga om saken. Du har säkert läst den här bloggposten: https://www.tangotango.no/2011/06/tangokurs-i-oslo/. Vad artikeln säger i korthet är att vi upptäckte många av våra tekniska problem i själva verket var rytmisk oprecision. Sådan kan verkligen vara subtil – på gränsen till att man inte förstår att man är oprecis.
I förra veckan jobbade jag med ett par där jag betraktar båda två som synnerligen musikaliska och fina dansare. Jag gjorde ett experiment. De dansade nämligen något orytmiskt. Jag lät mannen föra mig, och jag satte konsekvent ner foten ytterst lite för tidigt (jag kontrasterade också med att gå helt precist). De såg och kände omedelbart att det ena var bra och det andra var dåligt. Emellertid förstod de inte helt vad problemet var. De kom med förklaringar såsom att jag ramlade ner på varje slag. Han sa att jag blev tung i omfamningen. Båda tyckte att det var dålig flyt. De diskuterade var jag fann kraften för att gå, och mycket mera. Jag gjorde säkert allt det här, men jag gjorde inget av det avsiktligt. Det kom som en konsekvens av att jag var något oprecis.
Ergo, hur vi går rytmiskt tillsammans är otroligt viktigt. Det som mina egentligen superbegåvade elever sa var på ett sätt helt rätt, men att börja jobba med problemen de pekade på skulle vara att helt missa poänget. Problemet var nämligen rytmiskt.
På en elementär nivå löser vi alltså många tekniska problem bara genom att se till att vi är så precisa som möjligt. På en högre nivå kan vi arbeta konstruktivt med energierna mellan nedsättningspunkterna.
Ni skulle ha varit på vår musikalitetskurs förra våren. Då pratade vi en hel del om den energin. Eller så skulle du ha varit med idag i London på konferens (https://www.tangotango.no/2012/04/tango_forskning/). Det är just de här sakerna som jag har presenterat. Jag tror att jag antyder lite vad det kan handla om i artikeln jag hänvisade till tidigare. Kanske vi kommer in på lite av det på kursen Tango Espressivo nästa helg också.
Till slut en kommentar om att gå lite före slaget eller som den där läraren du hänvisar till. I mina ögon (eller borde jag skriva i mina ben eller i vår abrazo?) är vad du säger möjligheter. Emellertid är det oerhört avancerade möjligheter. Att gå direkt på att gripa dessa möjligheter är för de allra flesta att hoppa över ett väsentligt steg. Innan vi kommer dit att vi kan leka med energin som uppstår i sådana medvetna avvikelser från exakt rytm måste vi ha en omfattande förståelse av den energin vi sätter i spel från ett nedsättande till nästa. Först då kan vi komma med avvikelser. Dessa kan då resultera i oerhört uttrycksfulla energier i dansen. Emellertid har jag inte tro på att en sund tangoteknik skall handla om att konsekvent gå för tidigt eller att överföra vikten så att balansen träffar slaget. Dessa är möjligheter som kommer av att vi behärskar mer grundläggande aspekter, och de är möjliga variationer i den vanvettigt rika dans som både du och jag älskar.
Det här blev något längre än jag tänkte. Dags att avsluta kaffekoppen och ge mig ut i den regniga och mystiskt vackra Londonnatten.
Magnus
Det å «gå på slaget» har jeg fundert på mange ganger. Hva er egentlig det? Og er det forskjell på hva som SER ut til å være på slaget, og hva som FØLES som det er på slaget for følgeren? Kanskje man egentlig må være litt FØR slaget?
Jeg var på et kurs en gang hvor læreren mente at man i utgangspunktet skulle ha overført all vekt fra det ene benet til det andre akkurat idet slaget kom. Det synes jeg var interessant, men vanskelig å få til!